Vi berättade i vårt nyhetsbrev 1999 att Sverige saknade taxameterlagstiftning. Nu har det visat sig att taxiföretagen kan få ersättning från JK (Justitekanslern). Ersättning beviljas därför att Vägverket tvingade taxiföretagen att införskaffa taxameterutrustning genom föreskrift VVFS 1997:190 som saknade rättslig verkan genom EG-lagstiftningens notifieringsdirektiv.
JK beslöt den 19 september 2001 (Dnr 4243-99-40) att bevilja skadeståndsersättning till ett taxibolag för investering i taxameterutrustning före den 1 januari 2000 på grund av vilseledande från föreskriften VVFS 1997:190.
Taxibolaget i det aktuella ärendet hade yrkat ersättning för ränteförlust om 38.930 kr på investerat kapital i taxameterutrustningen samt ersättning om 112.589 kr för avskrivning avseende den period då utrustningen ej hade behövts införskaffas. JK delade bolagets syn på att Vägverket hade försummat sina skyldigheter genom införandet av VVFS 1997:190 utan att notifiera Europeiska Kommissionen enligt notiferingsdirektivet. JK ansåg dock ej att bolaget kunde göra anspråk på ersättning för avskrivning av utrustningen enligt skattemässiga regler. JK ansåg att bolaget borde istället få ersättning för enbart ränteförlust på investeringen. Räntan borde enligt JK beräknas utifrån § 5 räntelagen (d.v.s. diskonto med tillägg av två procentenheter). För bolagets del skulle detta betyda med en avrundning uppåt att bolaget skulle erhålla 16.000 kr.
Genom JKs beslut går det att uppskatta att om ett taxiföretag har en bil och därmed en taxameter som man köpte ett år för tidigt till en kostnad av 25.000 kr skulle det bli en ersättning på ca 2.500 kr. Taxiföretaget kan begära detta av JK genom uppvisande av bevis för köpetillfället och med hänvisning till det aktuella ärendet.
Taxibolaget som fick 16.000 kr av JK äger också rätt att ej godtaga beslutet och vända sig till allmän domstol (d.v.s. Tingsrätten) med en stämning mot staten för sin skada. Det går i denna del ej säga om en allmän domstol skulle vara mera generös än JK. Likaså går det alltså för vilket taxiföretag som helst att komma in med ett yrkande på annan grund till JK än det som JK avgjorde. JK kommer då troligen att begränsa sitt beslut till samma uträkningsformel som i det nu aktuella fallet. Detta hindrar ej det senare taxiföretaget för att själv gå vidare med en stämning mot staten i allmän domstol. I den del bör dock taxiföretaget överväga skadeståndsfrågan med ett lämpligt juridiskt ombud i skadeståndsrätt.
