Begreppet ”trust” härrör från angloamerikansk rätt och företer vissa likheter med de svenska fideikommiss- och stiftelseinstituten. En trust bildas vanligen genom ett avtal, enligt vilken en stiftare (the settler) ger en förvaltare (the trustee) i uppdrag att omhänderta egendom och dess eventuella avkastningar för vissa förmånstagare (the beneficiaries) räkning. Förvaltaruppdraget innebär ofta så långtgående befogenheter att förvaltaren anses som ”the legal title holder” av egendomen. Förvaltaren måste dock iaktta de anvisningar som har meddelats i trusturkunden och som kan ha kompletterats av önskemål från stiftaren i form av instruktionsbrev, s.k. letter of wishes. Uppdraget kan också vara kontrollerat av en av stiftaren utsedd övervakare (the protector), vars godkännanden kan behöva inhämtas i vissa frågor. Förmånstagarna är de tilltänkta ägarna (”the beneficial owners”) av egendomen, men har under tiden för förvaltningen ingen självständig rätt till egendomen. I en ”fixed trust” ingår individuellt bestämda förmånstagare medan förvaltaren i en ”discretionary trust” har ett visst mått av frihet att inom den angivna förmånskretsen själv utse destinatärer.
Ett bolag svenskt eller utländskt kan t.ex. ägas av en trust. Många utnyttjar konstruktionen för att flytta egendom vidare till nästa generation. I Sverige har dock detta minskat med den avskaffade arvs- och gåvoskatten. Dock kan trusten ändå ur svenskt sypunkten vara bra för att skydda tillgångsmassan i fall man själv kommer på obestånd, detta garanterar att företagen fortsätter att leva vidare så som tänkt.
Truster har behandlats av svenska domstolar och det finns en viss rättspraxis att tillgå som ger vägledning för hur man ur svensk synvinkel måste agera för att trusten skall erkännas skatterättsligt.
Byrån kan ge vägledning i dessa frågor vid behov.
